Senaste nytt

”Jag ska hacka skiten ur dig”

Tidningen Journalisten frågade Journalistförbundets medlemmar ifall de hotats i sitt arbete. Ja, sade var sjätte av dem som svarade och berättade om sina upplevelser.

Den här texten publicerades i Journalisten 4/2016. text: Manu Marttinen, översättning: Lina Laurent

”Jag har inte mordhotats direkt men en person har hotat med att förstöra mitt liv”.

Så här beskriver en journalist hur hen hotats i sitt arbete. Tidningen Journalisten skickade i mars en enkät om hot till alla medlemmar i arbetsför ålder. Frågorna berörde bland annat hur journalister hotats och hur arbetsgivarna reagerat på hoten.

Cirka 1400 journalister svarade på enkäten. Av dem har var sjätte, det vill säga 16 procent, hotats under de senaste två åren.Enkäten visar att män och kvinnor har hotats i samma utsträckning. Av dem som mottagit hot är 17 procent frilansar.

En liten del av de svarande har också kränkts fysiskt i en arbetssituation. I de öppna svaren räknade svarande upp exempel: flera har skuffats, en del har upplevt att någon tagit tag i deras kamera, någon har blivit slagen.

”Jag blev slagen i ansiktet. Tanden sprack, jag fick svullnader i ansikten och tungan hamnade i kläm mellan tänderna”, skriver en svarande.

Den vanligaste formen av hot är hot om våld. Av de kvinnor som hotats har 14 procent mottagit hot om sexuellt våld. De män som svarade på enkäten har inte hotats med sexuellt våld.

Cirka fem procent av de svarande har hotats med döden. Sju procent av männen och fyra procent av kvinnorna har mottagit hot mot den egna eller familjens hälsa.

”En avsändare sade att hen vet i vilken förskola mitt barn går. En annan att jag borde misshandlas. En tredje sade att mina texter visar att jag lider av en psykisk sjukdom.”

Enligt de som svarat på enkäten framkommer det ofta att det inte finns ett direkt hot mot liv och hälsa, trots att meddelanden ofta har en hotfull ton.

”Jag har hotats med att avsändaren ska fixa så att jag får sparken. Jag har också hotats med sexuellt våld. En skrev att ‘en sådan där tolerant hora borde skickas i väg för att prova Röda Korsets fältmadrasser’”.

Största delen av hoten skickas per e-post, ges per telefon eller ansikte mot ansikte. Det är också vanligt med direkta hotfulla meddelanden eller kommentarer på sociala medier, bland annat på MV-lehtis sidor, på Facebook och Twitter.

Även brev och paket skickas.

”Jag fick hästskit, eller något annat djurs avföring, per brev. I det bifogade brevet hotade avsändaren att hen skulle förstöra mitt liv och min karriär.”

Överlägset mest hotas journalister när de behandlar frågor om migration och mångkulturalism. Cirka 40 procent av de svarande sade att hoten hänfört sig till migration.

Ekonomiska brott, övriga brott och politik nämndes i flera öppna svar. Enligt de öppna svaren kan behandling av så gott som vilket tema som helst leda till att man hotas som journalist. Teman som också nämndes i de öppna svaren var: Ryssland, cannabis, kräftskivor, vaccin, klimatförändringen, ridning, Talvivaara, arbetslöshet, extremhögern, svenska språket, Israel, Palestina, sex, upphovsrätt, livsmedelsproduktion med mera.

Arbetsgivarna får i regel ett gott betyg av de svarande för hur de skött hoten. Av dem som hotats säger en tredjedel (26 procent av männen och 32 procent av kvinnorna) att arbetsgivaren tagit tag i saken och stött den som hotats.

Kring 18 procent av männen och 13 procent av kvinnorna svarade att arbetsgivaren inte reagerat på hotet, trots att den anställda berättat om det. Endast ett par procent av hoten anmäls till polisen.

Majoriteten av de svarande, över 70 procent, anser att arbetsgivaren förhåller sig neutralt eller positivt till säkerhetsfrågor. En femtedel anser att arbetsgivarens förhållningssätt är oklart eller likgiltigt.

I enkäten fanns det också en fråga om hur man borde förhålla sig till hot. Majoriteten (44 procent av männen och 53 procent av kvinnorna) svarade att arbetsgivaren bör ansvara för den anställdas arbetssäkerhet. En femtedel svarade att hoten bör anmälas till polisen eller att man ska låta bli att bry sig om dem.

Övriga sätt att förbereda sig på hot var enligt de svarande att ha hemliga kontaktuppgifter, använda två mobiltelefoner, att öppet diskutera frågan på arbetsplatsen och ett tätt samarbete med polisen.

Sju procent ansåg att man kunde skriva anonymt om eldfängda teman. Ingen av de svarande som hotats tyckte att man borde låta bli att skriva om eldfängda teman.

”Vi kan absolut inte låta bli att skriva om svåra ämnen. Då vinner den som hotar oss.”

Journalistens enkät

Genomfördes 4–7 mars 2016.

1 398 medlemmar i Finlands Journalistförbund svarade på den.

Av de svarande är 70 procent i ett arbetsförhållande och 60 procent kvinnor.

Cirka 16 procent av de svarande har hotats (15,7 procent av kvinnorna och 16,3 procent av männen).

Av dem som hotats berättade 7,9 procent av kvinnorna och 6,7 procent av männen att någon också kränkt deras fysiska integritet.