Förkasta tidningsmomsen

– Regeringens huvudsakliga mål är att öka antalet arbetstillfällen i Finland, men mervärdesskatten leder till att arbetstillfällen går förlorade. Då beslutet fattades hade man inte över huvud taget uppmärksammat vilka effekter det har på sysselsättningen, skriver förbundet i sitt ställningstagande.

Enligt förbundet skulle skatteskärpningen framför allt vara ett stort slag mot mindre opinions-, kultur- och alternativtidskrifter samt mindre lokaltidningar. Risken är en tidningsdöd som leder till att rapporteringen blir mer ensidig.
 

***

Tidigare har fackförbunden för den grafiska industrin lämnat följande uttalandet till Finansminister Jutta Urpilainen:

Mervärdesskatt på tidningsprenumerationer

Fackförbunden för den grafiska industrin konstaterar att den mervärdesskatt som regeringen planerar att införa på prenumerationsavgifterna för tidningar och tidskrifter kommer att ha återverkningar på sysselsättningen. Dessa återverkningar berör hela branschen, såväl tidningsutdelarna, arbetarna i den grafiska produktionen, tjänstemännen som journalisterna. Tidningarna kan omöjligt överföra en så stor kostnadshöjning på prenumerationspriserna utan att det samtidigt påverkar upplagan. Detta påverkar i sin tur direkt annonsförsäljningen, vilket innebär att tidningshusens ekonomiska problem förvärras.  I omedelbara fara är små kultur- och organisationstidningar samt lokaltidningarna. Inte heller de stora medieföretagen kommer att kunna undvika följderna. I detta avseende förutsätter bedömningen av följderna för sysselsättningen en noggrannare analys.  Fackförbunden befarar att det i värsta fall rör sig om fyrsiffriga tal i förlorade arbetsplatser. Branschen sysselsätter drygt 20 000 anställda, men återverkningarna sträcker sig ännu längre, till marknadsföringen och försäljningen.

Nollskattesatsen för tidningarnas prenumerationsavgifter har haft väl grundade orsaker sedan 1960-talet och varit av avgörande betydelse för utvecklingen av en livskraftig industri. Även de mediepolitiska följderna har varit omfattande och bidragit till att trygga en pluralistisk och mångstämmig kommunikation. Den senaste tidens nyheter från England visar tydligt hur viktigt det är att pressen är prenumerationsbaserad i stället för att alla tidningar med tvivelaktiga medel tvingas konkurrera på lösnummermarknaden.

För medieföretagen gäller dock inte en full nollskattesats eftersom försäljningen av lösnummer är belagd med mervärdesskatt. På tidningshusen tillämpas också normal företagsbeskattning. Nollskattesatsen är inget undantag, men med den föreslagna höjningen (inklusive beskattningen av lösnummerförsäljningen) blir Finland det land som beskattar sina tidningar hårdast.

I Finland har det tryckta ordets ställning undergrävts av recessionen som började år 2008 samt av internet och den digitala informationsförmedlingen. Även om medieföretagens balanser klarade av denna recession reducerade företagen kraftigt sin personal, vilket innebär att de justerade sina balanser huvudsakligen på arbetskraftens bekostnad. Antalet journalistiska arbetsplatser minskade med 501 under år 2009 (totalt fördes 56 samarbetsförhandlingar). Samarbetsförhandlingar som gällde arbetare och tjänstemän inom den grafiska industrin fördes i personalminskningssyfte vid åtminstone 89 företag under perioden 1.11.2008–30.11.2009. Uppsägningar och permitteringar berörde över två tusen anställda. Flera hundra arbetsplatser gick förlorade för alltid. Dessutom genomfördes lönesänkningar och i flera företag tvingades man avstå från semesterpenningen. Det är beskrivande för situationen att antalet permitterade arbetare och tjänstemän inom den grafiska industrin ökade från drygt 60 till över 600 från januari 2008 till januari 2009. År 2010 fokuserade på återhämtning, och i ekonomiskt hänseende har läget förbättrats. Arbetsplatser har dock inte skapats i samma takt.

I regeringsprogrammet gäller endast en sats det tryckta ordet, men mer sägs om digital kommunikation. Medieföretagen har under de senaste åren investerat flitigt i digitala tjänster och nya servicekoncept har tagits fram. Dessa kräver kontinuerliga investeringar vilkas framtida avkastning man endast spekulera om. Investeringarna finansieras dock nästan i sin helhet med avkastningen från de tryckta medierna. Denna modell förväntas inte förändras på många år.

Den globala osäkerheten berör också den finländska tidningsbranschen. Redan idag, utan en höjning av mervärdesskatten, har särskilt tidskrifterna stora svårigheter. Även dagstidningarna har rapporterat om tecken på minskade annonsintäkter eftersom annonsörerna reagerar mycket snabbt på de allmänna ekonomiska nyheterna. Något motsvarande har åtminstone inte ännu noterats inom tv-reklamen. Ur branschens synvinkel infaller höjningen av mervärdesskatten vid en synnerligen svår och oläglig tidpunkt om den genomförs i början av år 2012.

I regeringsprogrammet uppskattas mervärdesskattehöjningen tillföra statskassan 83 miljoner euro. Enligt fackförbundens bedömningar är den här uppskattningen kraftigt överoptimistisk även om man inte räknar med de tilläggskostnader som höjningen medför inom andra förvaltningssektorer.

Ur mediepolitisk synvinkel skulle en höjning av mervärdesskatten på prenumerationer innebära ett hårt slag mot alternativa tidningar, organisationstidningar och små tidningar. När man dessutom räknar med de mindre lönsamma lokaltidningarna, vilkas utgivning aldrig har grundat sig på massiva penningflöden, märker man att yttrandefriheten och värdepluralismen i medierna är hotad. För hela samhället är det alltså inte fråga om endast ett fiskalt ärende.

Fackförbunden inom den grafiska branschen har inga illusioner om skuldsättningen inom den offentliga ekonomin eller de andra övergripande ekonomiska problemen. Förbunden önskar kraftigt framhålla att en så stor kostnadshöjning just i detta skede skulle innebära ett hårt slag mot sysselsättningen i branschen samtidigt som sysselsättningsfrämjande åtgärder helt korrekt har lyfts fram som ett regeringsprogrammets viktigaste mål. Av denna anledning borde beslutet åtminstone skjutas fram för att det ska vara möjligt att göra en noggrann bedömning av dess följder. Detta skulle ge möjlighet att dryfta frågan ur ett brett perspektiv  och ge företagen möjlighet att anpassa sin verksamhet utan drastiska nedskärningar av personalen.

Högaktningsfullt

TEAM Industribranschernas fackförbund rf

Timo Vallittu

ordförande

Fackförbundet PRO rf

Anssi Vuorio

direktör

Finlands Journalistförbund rf

Arto Nieminen

ordförande

Medieunionen MDU rf

Mikko Honkanen

ordförande