Medlemmarna berättar

På den här sidan berättar olika medlemmar om sitt förhållande till Journalistförbundet. En ny presentation publiceras cirka en gång per månad.

”När jag funderar på min roll i fackföreningsverksamheten är jag närmast en vanlig apatisk medlem som snurrar runt i sin egen lilla värld. Samtidigt har jag en stark känsla av att det hör till saken att höra till facket. Den känslan har jag haft ända sedan jag klev in i arbetslivet.

Jag är en stolt vanlig medlem. Jag tror på fackförbundens roll i avtalssamhället och på deras grundläggande uppdrag. Samhället fungerar inte ifall var och en enbart tänker på sig själv

Den viktigaste medlemsförmånen för mig är tidningen Journalisten. På tidningens sidor läser jag om branschens glädjeämnen och bekymmer. Tidningen är en central del av min yrkesidentitet.

På samma sätt är medlemskapet i Journalistförbundet en del av min yrkesidentitet. Jag har ett drömjobb, i en bransch där allt bygger på att vi arbetar tillsammans. Och även om många ser sig själva som ensamvargar eller soloartister har vi alla lärt oss av någon annan. Därför ger jag själv också gärna råd och tips om någon ber mig om det. I det journalistiska yrket påminner mycket om upplägget med mästare och gesäll. Det är viktigt att vi känner att vi är medlemmar av en gemenskap där vi stödjer varandra. Det är särskilt viktigt i en tid när många vill dra undan mattan för medierna.”

Pekka Laine är musikjournalist på Yle. 

 

Anna Sievälä: Journalistförbundet har en stark förhandlingsposition

”Redan i början av min karriär kändes det självklart att jag skulle ansluta mig till Journalistförbundet. Först var jag ändå inte säker på att jag skulle godkännas som medlem eftersom jag på den tiden enbart jobbade som inhoppare.

Att höra till ett fackförbund är viktigt för mig. Medlemskap i Journalistförbundet stärker min yrkesidentitet och min självkänsla som journalist.

I min egen vardag har förbundets utbildningar betytt mycket för mig. Det är fint att man med hjälp av dem gratis kan utveckla sig och förbättra sina kunskaper. Och även om jag i mitt arbetsliv inte stött på juridiska problem är det skönt att veta att juridisk hjälp finns att få, ifall jag skulle behöva det.

Bland förbundets viktigaste uppgifter är att förhandla om kollektivavtalet för oss. Kollektivavtalsförhandlingarna är viktiga också för dem som inte hör till förbundet. Det är viktigt att så många som möjligt hör till Journalistförbundet. Ifall nivån att medlemskap sjunker försämras vår förhandlingsposition.

I dag är jag ordförande för journalistföreningen i Norra Karelen. För många år sedan, då jag inte ens var med i lokalföreningens verksamhet, deltog jag i ett evenemang som lade grunden för min vilja bli aktiv i föreningen: Vår föreningen ordnade en kurs som pågick hela helgen på vår holme. Jarno Liski var en av föreläsarna och han talade bland annat om hur det är att jobba som frilansjournalist och hur man kan upprätthålla arvodesnivåerna på rätt nivå. Det var uppmuntrande för en ung journalist. Vi åkte båt till och från holmen. Jag minns att vi på sjön mötte vi en båt som kantrade.

När jag några månader senare blev ombedd att komma med tvekade jag inte en sekund. Stämningen på holmen hade varit trevlig.”

Anna Sievälä är nyhetsjournalist vid tidningen Karjalainen (från 13 augusti nyhetsjournalist vid uutissuomalainen) och ordförande för journalistföreningen i Norra Karelen, Pohjois-Karjalan journalistiyhdistys. 

Maria Paldanius: “Jag har insett att jag inte är ensam”

Rovaniemibon Maria Paldanius har jobbat som frilans i sex år. Hon anslöt sig till Journalistförbundet våren 2017 och berättar här om hur medlemskapet förändrat hennes arbetsliv.

”Jag deltog nyligen i en kurs i berättande journalistik i Uleåborg. Kursen ordnades av Journalistförbundet och när jag väntade på att åka hem efter kursen ställde sig en ung kvinna bredvid mig som också deltagit i kursen. Vi upptäckte att vi båda var journalister, yogalärare och frilansar för tidningen Joogalehti.

Tack vare Journalistförbundet har jag insett att jag inte är ensam. Det finns fler som jag i Finland: frilansar som jobbar för sig själv och som brinner för berättande journalistik. Genom förbundet har jag hittat samarbetspartners för olika projekt. Jag har också fått arbetserbjudande via Frilanskatalogen som publiceras av min medlemsförening Finlands frilansjournalister.

Presskortet är guld värt. Tack vare kortet har det till exempel varit lättare att komma in på olika mässor för att jobba. Kortet har ökat min trovärdighet som journalist och min tillförsikt till mitt eget kunnande, särskilt i stunder då jag haft mindre jobb. Presskortet stödjer yrkesidentiteten och gör det lättare att gå vidare från idéer till artiklar och reportage.

Att höra till Journalistförbundet har varit omvälvande för mitt journalistiska arbetssätt. Det har också breddat mitt arbetsfält och min vänskapskrets.”

Publicerad i januari 2018.

Arvi Lind: “Vem skulle annars bevaka gemenskapens intressen?”

Den i dag pensionerade journalisten Arvi Lind berättar om sitt förhållande till Journalistförbundet:

”När jag som ung journalist fick en fast tjänst på Yle anslöt jag mig omedelbart tillRadio- och tevejournalisternas förbund (RTRF/RTTL). Att höra till förbundet var en självklarhet, lite som militärtjänstgöringen för män på den tiden.

Jag fortsatte höra till förbundet under alla mina år, även om jag till exempel inte stötte på sådana problem i mitt yrkesliv att jag skulle ha behövt förbundets juristtjänster. Från sidan har jag ändå noterat att man vid behov får hjälp.

Jag värdesätter journalistidentiteten. Själv växte jag upp med den. Under skoltiden i Villmanstrand skrev jag för tidningen Etelä-Saimaa, jag var också chefredaktör för Lauritsala samskolas tidning Juttumylly. Till min journalistidentitet hör också att vara medlem i ett fackförbund och presskortet, av vilket jag fortfarande har en gammal version i min plånbok.

Jag har varit en riktigt nöjd journalist och ”vanlig medlem” i förbundet. Jag skulle ha varit för snäll för att vara chef eller som förhandlare i kollektivavtalsförhandlingar. En gång var jag strejkvakt.

Intressebevakning är en evighetsfråga. Vem bevakar gemenskapens intressen om det inte finns en sammanslutning som denna?”

Tiina-Rakel Liekki: “Jag konsulterar juristerna inför nya arbetsavtal”

”Ifall man jobbar är det bra att höra till något förbund. Om inte annars så åtminstone för de juridiska tjänsternas skull.

När jag bytt arbetsplats och förberett mig för att skriva under ett nytt arbetsavtal har jag ofta skrivit till förbundets jurist och frågat om medellönen och om hurdana löneanspråk man kan ställa för vissa uppgifter. Många kvinnor är för anspråkslösa i lönefrågor och jag har tänkt att det inte lönar sig att sätta en för låg prislapp på sitt arbete.

När jag började jobba som frilansjournalist hade jag stor nytta av Frilanskatalogen. Jag övervägde aldrig att byta förbund – varför skulle man göra det, om man är nöjd?

I Näsdagsstiftelsen, där jag jobbar i dag, har vi ett litet team. Det är trevligt att få arbeta med olika uppgifter – arbetet är verkligen mångsidigt. När jag började finslipade vi vår strategi för sociala medier och förnyade webbplatsen. Vi har också trixat med mer exotiska lösningar – vi öppnade nyligen till exempel Europas första donationsbot på Facebook.

Journalistförbundet måste i sin verksamhet beakta att journalisters och kommunikatörers arbete blir allt mer mångsidigt. En producent eller en redaktör jobbar ofta utanför arbetstiden. Sociala medier är ständigt närvarande och ibland kräver de mycket jobb, också efter att arbetstiden tagit slut. Det finns säkert också ett behov av utbildning bland medlemmarna, särskilt när det gäller att lära sig nya verktyg och arbetssätt.

Själv brukar jag tänka att ifall någon annan lärt sig detta så kan jag också”

Publicerad på finska 10 november 2017. På svenska 23 november 2017.

Sakari Piippo: “Skönt att inte förhandla ensam”

”Jag jobbade på statsrådets kansli när min arbetsgivare försökte förhindra och förbjuda mig från att publicera bilder jag tagit under mitt arbetsförhållande. Händelsen fick stor uppmärksamhet i offentligheten. Innan händelserna kulminerade hade förhandlingar pågått i sex månader. Det var då jag anslöt mig till Journalistförbundet.

Förhandlingarna hade låst sig och gick vidare först efter att Journalistförbundet klev in. Förbundets jurister gav juridiska råd och förklarade hur jag kunde gå vidare. Dessutom deltog förbundets jurist i förhandlingarna med motparten. Det var skönt att ha någon vid min sida vid förhandlingsbordet även om de som satt på andra sidan bordet alltid hade fler jurister på plats.

I det utdragna läget var Journalistförbundets juristers orubbliga attityd ett starkt stöd. Med deras hjälp orkade jag fortsätta förhandla och diskutera med motparten.

På Journalistförbundets seminarier och utbildningar har jag fått nya kontakter inom branschen.”

Publicerad 25.10.2017

Mari Mikkola: “Glad över att förlagsredaktörer och journalister är i samma förbund”

“Jag jobbade tidigare som forskare vid ett universitet och hörde då till ett annat fackförbund. När jag började jobba på Yle kändes det naturligt att i stället bli medlem i Journalistförbundet. När jag återigen bytte jobb, nu till förlagsbranschen, gladdes jag över att förlagsredaktörer och journalister hörde till samma förbund. Jag kunde hålla kvar mitt medlemskap.

I flera år var jag medlem i Otavas redaktionsavdelnings styrelse. Avdelningen var aktiv och vi utvecklade utbildningen, kommunikationen och rekreationsmöjligheterna för medlemmarna. Ett av evenemangen som etsat sig fast i mitt minne är från en gemensam rekreations- och utbildningsresa till Estland där alla styrelser i Otavakoncernens redaktionsavdelningar var med. På plats fanns också Journalistförbundets nuvarande ordförande. På resan bekantade vi oss med Estlands statliga tevebolag och besökte ett före detta fängelse där vi hörde om hur det varit under Sovjettiden.

När jag befordrades från förlagsredaktör till förlagschef funderade jag på om jag kunde fortsätta vara medlem i Journalistförbundet. Jag beslöt mig för att det gick bra. Jag vill omge mig med det kontext Journalistförbundet erbjuder och på så sätt följa med branschens utveckling på olika plan.

Journalistförbundets viktigaste uppgift är att förhandla om kollektivavtalen, också förtroendemännens arbete och a-kassan är viktiga. Presskortet är den medlemsförmån jag använder mest: för inträde till museer, mässor och olika evenemang i Finland och utomlands.”

Publicerad 28.9.2017

Jari Hanska: “Medlemskapet värt sitt pris”

”Jag anslöt mig till Journalistförbundet kring samma tidpunkt då jag av Yles kommunikationschef fick kritik för vår dokumentärserie Porttikielto Poriin, vilken utkom 2015.  Jag bad Journalistförbundet om juridiska råd och synpunkter på hur Journalistreglerna i vårt fall kunde tolkas. Jag jobbade samtidigt på att samla matearl för vår pjäs Eduskunta III (Riksdagen III) – en dokumentärteater som representerar en genre som är rätt ovanlig inom journalistiken.

Jag tänkte att det skulle vara bra att ingå i den journalistiska gemenskapen också genom ett medlemskap i fackförbundet.

Även senare har jag haft nytta av Journalistförbundets medlemstjänster, till exempel då jag fick portförbud till finansministeriet. Det första jag gjorde när jag fick  e-postmeddelandet om att ministeriet inte hade förtroende för mig var att ringa till Journalistförbundets jurist. Den expertis jag fick var till otroligt stor hjälp då vi lämnade in en klagan hos riksdagens justitieombudsman, som senare konstaterade att ministeriet i mitt fall agerat osakligt.

Förutom råd i frågor som berör offentlighetslagen har jag av förbundet fått stöd för att prissätta mitt frilansjobb – i en del mer ovanliga projekt har svaret inte funnits i arvodesrekommendationer. På förbundets utbildningar har jag knutit kontakt med andra frilansar.

När jag tänker efter kan jag lätt konstatera att medlemskapet varit värt sitt pris.”

Publicerad 16.8.2017

Emmi Nuorgan: “Jag anslöt mig efter ett blogginlägg”

”Jag anslöt mig till Journalistförbundet efter att ha skrivit ett blogginlägg i samarbete med företaget Atria. Texten hade en rätt provokativ rubrik, ‘Efter besöket på en kycklingfarm blev jag mindre kategorisk’ (Vierailu broileritilalla pakotti luopumaan ehdottomuudesta). Jag fick mycket kritik, särskilt för att läsare inte genast insåg att texten var ett kommersiellt samarbete.

Responsen överraskade mig totalt. Som bloggare kände jag mig ensam i hatet som raserade på sociala medier. Jag började tänka att det skulle vara bra att ansluta sig till något fackförbund. Jag ville få en känsla av att jag vid behov kunde få hjälp från någonstans. Även bloggare skulle behöva en intressebevakningsorganisation som kan hjälpa när man skriver kontrakt eller funderar på de egna rättigheterna.
Som medlem i Journalistförbundet har jag deltagit i Journalistikens dag. Jag läser alltid Journalisten, som är en av de bästa tidningarna jag får hem. Mer än det har jag som tur inte ännu behövt använda mig av förbundets tjänster”

Publicerad 3.7.2017

Ruben Stiller: “Ingen klarar sig ensam”

“I vintras anslöt jag mig slutligen till Journalistförbundet. I efterhand känns det dumt att jag inte gjorde det tidigare, speciellt med tanke på allt som hänt på Yle.
När jag fick en varning av min arbetsgivare upplevde jag att jag var tvungen att kämpa ensam. Jag bad inte ens om hjälp av mina egna juristkompisar.

Men ingen klarar sig ensam. Den som tror det lever i en illusion.

Att jag valde att ansluta mig hänger också ihop med förbundets offentliga ställningstaganden. Under den senaste tiden har Journalistförbundet aktivt lyft upp frågor om journalistik och yttrandefrihet, till exempel statsminister Juha Sipiläs påtryckningsförsök mot Yle.

Yrkeskårens solidaritet är viktig, speciellt i en tid när journalistiken påverkas av branschens ekonomi. Också yttre påverkan gör att journalistiken är allt mer trängd. I ett sådant här läge händer det lätt att människor anpassar sig och att de endast börjar bry sig om sina egna arbetsplatser – det här är i och för sig mänskligt. Vi behöver ett forum för solidaritet och ett sådant  föds inte utan ett fackförbund.”

Publicerad 29.5.2017

Eveliina Salomaa: “Överraskande saker förenar medlemmarna”

”Jag har hört till olika fackförbund sedan jag var 18 år. Jag blev medlem i Journalistförbundet 2009 när jag började på min nuvarande arbetsplats.

Av allt det Journalistförbundet erbjuder branschen anser jag att kollektivavtalet är viktigast. Som medlem har jag också dragit nytta av olika utbildningar, utflykter och kvällsevenemang. En bra konkret medlemsförmån är reseförsäkringen som medlemskapet erbjuder.

Jag har haft föreningsverksamhet som hobby på samma sätt som andra har fotboll som hobby. Inom Journalistförbundet har jag bland annat varit ordförande för min egen medlemsförening och vice huvudförtroendeman på min arbetsplats. det finns något som lockar i att arbeta för det gemensamma bästa.

Förutom journalistiken finns det andra saker som förenar medlemmarna – ibland rätt överraskande saker. Jag minns hur jag under föreningsdagarna råkade sticka mig in i Nyttoväxtföreningens  butik tillsammans med Hanne Aho, som på den tiden var ordförande för Tidskriftsjournalisterna i Finland. Jag köpte en massa frön till mitt trädgårdsland och tack vare hannes tips fick jag en mycket bra skörd!

Vi fixade både föreningen och trädgårdslandet på samma gång.”

Publicerad 20.4.2017